mitt liv som ingen # del- 3


# del-3

 

Jag vakna av att klockan ringde, den var sju.

– Mamma, varför har du ställt klockan?, frågade jag. Inget svar. Jag vände mig om och såg mitt gamla rumt, hade allt varit en dröm? Jag blev besviken och klädde på mig kläder. Det var dags för skola igen. Men när jag ställde mig och kollade ut genom fönstret såg jag…


 

Jag kunde inte tro mina ögon.

Jag sprang ut bar fota till mamma som stod där stressad.

-          Claire, du måste hjälpa till att packa, har du glömt att vi ska flytta i morgon?!

Jag bara stod och kollade på henne. Plötsligt slog det mig, vi ska flytta. Det hade stått New York på kortet, allt skulle bli sant. Sovrummet, badrummet, skolan, allt skulle bli verkligt, eller? Jag var så glad så att jag sprack.

-          Claire, hjälp till, röt mamma inifrån.

Jag sprang upp till mitt rum, packade alla kläder, alla böcker, alla tillbehör till min laptop som mamma köpte på 1800-talet.

-          Haha, Claire då, hörde jag mamma säga till mig där hon stod i dörröppningen. Vi har hela dan på oss, och sen måste du säga hej då till Lilja, M o M.

-          Åh vad jag är glad, sa jag till henne och gav henne den största kramen jag kunde få till med mina långa armar.

För att vara 15 var jag ganska lång. Ungefär 177.5, perfekt för att bli modell hade morfar sagt. Att jag skulle bli modell var ju bara en dröm, och sen var jag inte så smal. Okej, jag var inte tjock, men jag var inte en modell. Dom ska väl väga runt 55 kilo? Jag väger 65. Men jag är helt nöjd, hellre tjock än pinnsmal. Eller? Killar gillar mer tjejer med kött på benen, det hade jag i alla fall hört från Frida tidningen. Själv har jag aldrig haft någon kille. Aldrig kysst någon, knappt kramat en.

-          Ska jag visa dig lägenheten, sa mamma helt plötsligt.

Vi hade nog kramats i över en minut. En lång minut, nästan för lång.

-          Claire, du kan släppa nu.

-          Oj, deklart. Jag följde med mamma ner till köket där datorn stod. Det var stökigt. Fläckar av olja prydde väggen bredvid spisen. Inte det finaste rad huset i Sverige direkt, men det dög för mig.

-          Här är det, sa mamma. Stolt visade hon upp hennes så kallade ”fynd”.

Det var inte som i drömmen. Men det var inte så som jag bodde nu. Det var fint. Nej, det var inte fint, det var vackert. Det var modernt, nej inte modernt, det hade stil.

Det var den längsta lägenhet jag sätt. Den säkert 20 meter höga byggnaden glänste på bilden. Mitt i New York skulle jag bo om bara några timmar, mitt bland allt levande.

-          Nå, vad tycks?, sa mamma nervöst till mig.

-          Det är skit coolt, verkligen. Men hur ser det ut i lägenheten, frågade jag glatt.

-          Det får bli en överraskning, svarade mamma finurligt.

Jag längtade mer än något annat just nu. Att få möblera mitt nya rum, att få börja skolan, att få följa med mamma till sitt nya jobb, att få träffa nya kompisar. Eller snarare sagt att få träffa kompisar. Man kan ju inte direkt säga nya för jag har ju aldrig haft någon riktig kompis.

Undra hur dom i skolan tänkte nu. Kanske, har du hört att Claire ska flytta till en jätte stor lägenhet i New York och att hennes mamma har fått värsta modell jobbet. Eller, visste du att Claire har flyttat till New York. Hon kommer bli värsta känd ju, och då kan vi säga att vi kände henne. Fel.. Fel, fel, fel! Dom kände inte mig tänkte jag, dom kollade inte ens på mig.

Tänk om ingen gillar mig i New York heller?

Tankarna gjorde mig hungrig. Jag gick ut till mamma som stod på verandan och sa att jag gick till stan för att köpa glass. Det blev att båda gick. Typ som en sista runda.

-          Kan du tänka dig att vi flyttar i morgon, sa jag upphetsad. Jag var så glad att jag hoppade runt mamma.

-          Haha, lugna ner dig. Du har inte sätt ditt nya rum än, sa hon. Någonting döljde hon, någonting bra och jag ville veta.

 

SENARE..

Klockan var halv tio och jag låg i min säng och kollade upp i taket. Sista natten i Sverige, sista natten i min säng, sista natten med min ända vän Lilja. Än så länge. Snart har jag fler!

Sen somnade jag...



Här kom del tre, har tänkt att skriva den länge men det har aldrig blivit av. Även denna var lite kort men jag ska skärpa mej... Hinner inte skriva så mycket mer idag för vi ska få främmat.. Men jag bloggar lite mer senare, :)

Enjoy :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0