mitt liv som ingen # del-5 [novell]




# del-5

Efter någon timme i en taxi var vi framme. Det höga huset vi skulle bo i såg mycket större ut på bild. Men det var fortfarande stort. Vi fick hjälp med alla väskor vi hade av en kille i lobbyn och snart var vi uppe på våning 15. Mamma hade fått nyckeln och höll nu på att fiffla med att träffa rätt. Hon träffade till slut och vred om. Jag stod helt stilla med öppen mun. Mamma kollade stolt på mig och gick in.


Jag stod helt stilla, kunde inte tro mina ögon. Längst in i rummet var två stora fönster som blickade ut på stan. Bara för att det var kväll och någorlunda mörkt så såg man alla lampor. Det var som en dröm. Gick man direkt till höger kom man till köket, och från köket såg man vardags rummet som låg längst fram. Gick man längre in mot vardags rummet från hallen och svängde vänster kom man till toaletten och gick man lite längre fram kom man till mitt rum.

För att göra allt enklare, här får ni en bild!

 

Är det inte vackert? Jag är helt förälskad. Alla möbler som var där inne hade vi fått från mammas nya jobb. Det var nytt kök, mitt rum var det snyggaste man kunde ha och toaletterna var jätte fina… Klart inte lika fina som dem i min dröm men näst intill! Efter jag fått in mig allt det nya gick jag in på mitt rum. Det var så fint! Jag gick till min resväska och skulle börja hänga upp kläderna men när jag öppnade garderoben, det klart dem hade hängt nya kläder där med. Överraskning, inte direkt, allt var ju nytt så det här kunde man nästan förvänta sig. Kläderna var märkes kläder, dem var så fina att jag inte ville röra dem. I garderoben fanns bara sommar kläder, jag antar att det inte blev kallt här i New York. JA började kolla i garderoben och blev överraskad att jag bara tyckte om några få klädesplagg. Är inte så modeintresserad så det kanske är därför. Jag hängde in min kläder bredvid dom nya. Det såg inte snyggt ut. Alltså att ha en märkesgarderob i ena änden och en fattig garderob i den andra. Jag kände att magen kurrade och gick ut till köket. Mamma var i föll fart att göra mat. Det blev kyckling och klyft potatis med doft av curry, sa mamma glatt.

-          har du spanat in din garderob, sa mamma sedan.

-          Som man skulle missat den, den är ultra stor, skrattade jag.

Mamma tog ut kycklingen ur ugnen och dukade fram. Det såg jätte gott ut, varför hade jag aldrig fått det här hemma?

-          Vart har du lärt dig laga det här?, frågade jag mamma förvånad.

-          Jo, innan jag fick dig var jag kock, har bara inte orkat laga mat på den senaste tiden, svarade mamma lugnt.

Hon hade rätt. Fick nästan alltid varm-rätter man värmde i mikron hemma i Sverige.

Vi satt i soffan och kollade ut på staden. Det var så vackert. Man såg bilar precis vart man än kollade och det var likadant med människorna.

-          Där, sa mamma och pekade med maten i mun. Det är din nya skola.

Jag försökte se vart hon pekade men hittade inte någon skola. Jag ställde mig upp för att gå närmare till fönstret men hittade ändå inte.

-          Vart?, frågade jag mamma irriterat.

-          Precis där, ska mamma igen.

Hon gick fram till mig och tog tag i mitt huvud. Vred det lite till höger och där, långt borta från allt liv såg man en liten damm. Bredvid dammen var mitt nya campus, där jag skulle gå i skolan de senaste åren.

Efter maten gick jag in i mitt rum. Mamma hade tänt ljus och nu var rummet ännu finare. Beigea tapeter och en fond vägg. Fondväggen hade ett motiv, kunde inte se riktigt var det var men det var vackert. Till vänster om dörren längst in stod min säng. Minst 1.20 bred!  Mittemot sängen på höger sida framför fönstret fanns det en vit fåtölj. Jag sate mig där och läste min nya bok jag köpte förra veckan. Fåtöljen var skön. Inte som alla andra fåtöljer, denna var speciell. Magisk. Jag kände att ögonen blev tyngre och till slut somnade jag.

 

Jag vaknade sent nästa dag. Trött gick jag upp och ut i köket. Det fanns en lapp på kylskåpet. Mamma hade skrivit den. Första dagen i New York och ingen mamma, typiskt. Jag satte på min laptop och loggade in på facebook. Ett nytt mail. Från Hannah igen, såhär stod det: Hi, when do you arrive to New York, if you have nothing to do call me, 009558142 (inte äkta telefon nr!)

Jag har ju inget att göra så varför inte ringa? Jag ringde henne, fjärilarna hade anlänt till min mage och bestämde nog för sig att stanna där.

-          Yo, Hannah here, svarade en ganska cool röst. Lite sådär hest men ändå vacker.

-           Hi, it’s me Claire, were going to go to the same class.

Jag var nervös, hon market det säkert. Jag skulle gjort det i alla fall.

-          Oh, hi, sa hon sedan glatt. Wanna go to the mall with me and the gang and do something?, la hon till snabbt.

-          I would love too, but I don’t know where to meet you, sa jag nervöst. Inte lka nervöst som förut men inte långt i från.

-          We can come to your house?, where do you live?

Vi bestämde att dom skulle komma runt tre.
 Jag hoppade in i vår underbart stora dusch och stod säkert där i en timme. Klockan var nu ett och jag bestämde mig för att äta lunch. Jag gick och klädde på mig, sminkade mig och tog plånboken och gick ut. Mamma hade fått sin lön redan i går och den var mycket mer än den i Sverige så jag tänkte gåtta mig med lite take a way.
Jag gick till närmaste Kina restaurang och beställde. Det luktade gudomligt när jag fick maten.
 Jag sprang de två kvarteren hem och satte mig framför tv:n. Vilken tur att dom hade MTV annars hade jag varit helt uttråkad på nätterna då jag inte kunde sova. Klockan blev tre och jag hörde att någon plingade. Jag gick till dörren och öppnade…  


Mitt liv som ingen # del-4 [novell]


# del-4

 

SENARE..

Klockan var halv tio och jag låg i min säng och kollade upp i taket. Sista natten i Sverige, sista natten i min säng, sista natten med min ända vän Lilja. Än så länge. Snart har jag fler!

Sen somnade jag...


Jag vaknade av att något bet tag i mina fötter. Klarvaket vände jag mig om och såg Lilja vid mina fötter. Jag ville sova om, inte gå till skolan. Jag blundade ögonen och försökte. Plötsligt slog det mig, det är ju idag jag flyttar. Jag sprang ner till mamma som hade dukat fram frukosten. Det fanns jätte mycket.

-          sista dagen i Sverige, tycker vi firar det med en stor frukost, sa mamma och betonade stor.

För det var den verkligen stor. På bordet fanns det toast, vanliga mackor, fil, flingor, ägg, bacon, pannkakor, juice, oboy, bagetter och mycket mer.

-          Men jag orkar inte allt det här, sa jag med öppen mun.

-          Haha, näe, jag fattar ju det, men mormor och morfar är här, sa mamma glatt. Sista dagen i sverige som sagt, fnittrade hon.

Precis som hon sa var M och M här.

-          Jag tänkte att du skulle behöva den här, sa morfar och gav mig ett paket.

Det var ganska litet och man märkte att morfar hade slagit in det. Jag öppnade paketet och i det var min allra första mobil telefon. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag reste mig upp snabbt för att krama morfar. Lite för snabbt för att nu var stolen på marken men det sket jag i nu. Jag var överlycklig. Min första mobil, och inte vilken mobil som helst, utan en Iphone4.

-          Och här är ett från mig, sa mormor helt plötsligt.

-          Det här behövde ni inte göra, sa mamma.

-          Men det klart, det här är något alla barn behöver.

I det lite mer fina packet låg det en väska. Ingen vanlig väska för 200 kr utan en Guess.

Mitt liv var i topp, väska skulle passa perfekt till mina nya jeans jag hade sparat till i snart 4 månader. Jag skulle vara snyggast i stan!

En timme senare hade vi sagt adjö till M och M. Och Lilja såklart. Det var varmt ute, nästan 24 grader. Jag började svettas och bestämde mig för att byta om till mina jeans shorts så fort jag kom fram till flygplatsen. Jag lekte med min mobil för att fördriva tiden men det gick inget snabbare, visste knappt hur man hanterade en så här sak. Jag hade lyckats ladda ner ett spel i alla fall, Mega Jump hette det. Man skulle samla pengar och sen gick man vidare till nästa bana. Det var svårt så jag slutade, istället gick jag in på min facebook. Fyra nya vän förfrågningar. Vilka var de här? Clark Aniston, Jessica Pauls, Hannah Small och Richard David. Vilka var alla? Inte Svenskar i alla fall. Jag tryckte på bekräfta. Några sekunder senare hade jag fått ett mail. Det var från Hannah, så här stod det: Hi, my name is Hannah… I think your the new girl in my class. Your from Sweden right? Can’t wait too see you.

Hon var från min nya klass, och hon sa att hon inte kunde vänta tills att se mig. Jag var så glad, tänk att jag kanske skulle få kompisar här. Jag gick in på Richards facebook sida. Han var snygg, lite sådär charmig. Inte som killarna i plugget, dom var mer snygg snygga, Richard var snygg. Jag var ganska trött, klockan var ändå ganska tidigt, ungefär åtta. Jag satte i hörlurarna som hörde till Iphonen och satte på min spotify lista ”sova”

 

2 TIMMAR SENARE…

Jag vaknade upp till låten ”Free fall’n” riktig bra låt om du frågar mig. I am free, free fall’n sjöng jag tyst för mig själv. Jag kände mig faktiskt fri.

-          Ska vi stanna för lunch på Mc Donnals?, frågade mamma när hon märkte att jag hade vaknat.

-          Ja, varför inte svarade jag glatt. Jag var verkligen hungrig nu. Jag beställde en Kyckling meny och extra dipp. Alltid vitlöks dippen!

  Vi satt där inne på Mc helt tysta när jag plötsligt hörde mamma tjoa till.

-          Claire, vi måste skynda oss. Om en halvtimme ska vi vara in checkade.

Vi sprang nästan ut till bilen och körde det fortaste vi fick. Mamma var stressad och man såg hur rynkorna blev allt större och större. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag började skratta jätte högt så att mamma hoppade till.

-          Gud vad du skräms, sa hon förskräckt.

Jag börjar skratta ännu mer och det tar inte lång tid innan hon också börjar.

Vi sprang in och hann checka in med sju minuter till godo. Två timmar kvar till flyget ska gå. Vad ska man göra nu? Jag hade flygit flera gånger innan när jag var liten fast det var länge sen nu. Jag kommer knappt ihåg hur det var. Vi bestämde oss för att ta en dricka på någon pubb. Det var jätte mysigt. Efter tre glas Fanta och två toa besök satt vi på planet. Jag satte i hörlurarna och satte på låten ”Hunter” med melody club och somnade.

 

6 TIMMAR SENARE…

 

Om bara tio minuter var vi framme. Jag längtade så ini norden. Jag satt spänt och fifflade med mina fingrar. Mamma såg lugn ut när hon kollade i en tidning hon hittat. Elle hette den visst, har hört att det är en slags mode tidning. Alla tjejer i skolan ville vara med i den. Eller alla tjejer i min förra skola. Varför tänker jag ens på dom? Nu ska jag ha kul, inte tänka på några bitchiga wannabe fjortisar!

Jag kände att hjulen fälldes ut och snart var vi på marken. Ur högtalarna hörde jag en man säga att klockan var 18:00 och att det var 26 grader. Varmt tänkte jag, vilken tur att jag bytte till shorts. Jag tog min Guess väska och min Iphone och började gå ut från planet. Det var varmt, och solen sken rakt in i mina ögon. Jag tog fram mina solglas ögon, och krokade arm i mammas. Det var mycket folk och jag ville inte gå vilse. Vi följde strömmen in i den stora flygplatsen och jag kände den svala luften mot min hud. Jag rös till av skillnaden på grader, och letade fram min kofta. Medan jag höll på att leta fram den ur väskan kände jag en knuff. Jag vände mig om snabbt och hörde ett förlåt från en kille som sprang mot gate 15. Det var Brad Pitt. Jag hade precis fått höra ett förlåt av Brad Pitt. Efter sprang det några assistenter tror jag. Dom hade visst bråttom.

-          Såg du, Claire sa mamma förvånat. Det var ju Brad Pitt.

-          Haha, ja, sa jag och log.

Jag var nog den mest lyckligaste människan på jorden just nu.

Efter någon timme i en taxi var vi framme. Det höga huset vi skulle bo i såg mycket större ut på bild. Men det var fortfarande stort. Vi fick hjälp med alla väskor vi hade av en kille i lobbyn och snart var vi uppe på våning 15. Mamma hade fått nyckeln och höll nu på att fiffla med att träffa rätt. Hon träffade till slut och vred om. Jag stod helt stilla med öppen mun. Mamma kollade stolt på mig och gick in.




Här är del 4 :)
Enjoy !

mitt liv som ingen # del- 3


# del-3

 

Jag vakna av att klockan ringde, den var sju.

– Mamma, varför har du ställt klockan?, frågade jag. Inget svar. Jag vände mig om och såg mitt gamla rumt, hade allt varit en dröm? Jag blev besviken och klädde på mig kläder. Det var dags för skola igen. Men när jag ställde mig och kollade ut genom fönstret såg jag…


 

Jag kunde inte tro mina ögon.

Jag sprang ut bar fota till mamma som stod där stressad.

-          Claire, du måste hjälpa till att packa, har du glömt att vi ska flytta i morgon?!

Jag bara stod och kollade på henne. Plötsligt slog det mig, vi ska flytta. Det hade stått New York på kortet, allt skulle bli sant. Sovrummet, badrummet, skolan, allt skulle bli verkligt, eller? Jag var så glad så att jag sprack.

-          Claire, hjälp till, röt mamma inifrån.

Jag sprang upp till mitt rum, packade alla kläder, alla böcker, alla tillbehör till min laptop som mamma köpte på 1800-talet.

-          Haha, Claire då, hörde jag mamma säga till mig där hon stod i dörröppningen. Vi har hela dan på oss, och sen måste du säga hej då till Lilja, M o M.

-          Åh vad jag är glad, sa jag till henne och gav henne den största kramen jag kunde få till med mina långa armar.

För att vara 15 var jag ganska lång. Ungefär 177.5, perfekt för att bli modell hade morfar sagt. Att jag skulle bli modell var ju bara en dröm, och sen var jag inte så smal. Okej, jag var inte tjock, men jag var inte en modell. Dom ska väl väga runt 55 kilo? Jag väger 65. Men jag är helt nöjd, hellre tjock än pinnsmal. Eller? Killar gillar mer tjejer med kött på benen, det hade jag i alla fall hört från Frida tidningen. Själv har jag aldrig haft någon kille. Aldrig kysst någon, knappt kramat en.

-          Ska jag visa dig lägenheten, sa mamma helt plötsligt.

Vi hade nog kramats i över en minut. En lång minut, nästan för lång.

-          Claire, du kan släppa nu.

-          Oj, deklart. Jag följde med mamma ner till köket där datorn stod. Det var stökigt. Fläckar av olja prydde väggen bredvid spisen. Inte det finaste rad huset i Sverige direkt, men det dög för mig.

-          Här är det, sa mamma. Stolt visade hon upp hennes så kallade ”fynd”.

Det var inte som i drömmen. Men det var inte så som jag bodde nu. Det var fint. Nej, det var inte fint, det var vackert. Det var modernt, nej inte modernt, det hade stil.

Det var den längsta lägenhet jag sätt. Den säkert 20 meter höga byggnaden glänste på bilden. Mitt i New York skulle jag bo om bara några timmar, mitt bland allt levande.

-          Nå, vad tycks?, sa mamma nervöst till mig.

-          Det är skit coolt, verkligen. Men hur ser det ut i lägenheten, frågade jag glatt.

-          Det får bli en överraskning, svarade mamma finurligt.

Jag längtade mer än något annat just nu. Att få möblera mitt nya rum, att få börja skolan, att få följa med mamma till sitt nya jobb, att få träffa nya kompisar. Eller snarare sagt att få träffa kompisar. Man kan ju inte direkt säga nya för jag har ju aldrig haft någon riktig kompis.

Undra hur dom i skolan tänkte nu. Kanske, har du hört att Claire ska flytta till en jätte stor lägenhet i New York och att hennes mamma har fått värsta modell jobbet. Eller, visste du att Claire har flyttat till New York. Hon kommer bli värsta känd ju, och då kan vi säga att vi kände henne. Fel.. Fel, fel, fel! Dom kände inte mig tänkte jag, dom kollade inte ens på mig.

Tänk om ingen gillar mig i New York heller?

Tankarna gjorde mig hungrig. Jag gick ut till mamma som stod på verandan och sa att jag gick till stan för att köpa glass. Det blev att båda gick. Typ som en sista runda.

-          Kan du tänka dig att vi flyttar i morgon, sa jag upphetsad. Jag var så glad att jag hoppade runt mamma.

-          Haha, lugna ner dig. Du har inte sätt ditt nya rum än, sa hon. Någonting döljde hon, någonting bra och jag ville veta.

 

SENARE..

Klockan var halv tio och jag låg i min säng och kollade upp i taket. Sista natten i Sverige, sista natten i min säng, sista natten med min ända vän Lilja. Än så länge. Snart har jag fler!

Sen somnade jag...



Här kom del tre, har tänkt att skriva den länge men det har aldrig blivit av. Även denna var lite kort men jag ska skärpa mej... Hinner inte skriva så mycket mer idag för vi ska få främmat.. Men jag bloggar lite mer senare, :)

Enjoy :)

mitt liv som ingen # del-2 [novell]


En dag senare…

 # del- 2

– Hej bruttan, hörde jag morfar skrocka glatt. Grattis på 15 års dagen.

– Tack så mycket, svarade jag och tog emot tre stora packet inslagna i det allra finaste pappret man kunnat hitta. Ett kort hängde och dinglade på sned. Jag fingrade upp det och mitt på kortet står det med stora bokstäver. NEW YORK.

– Ursäkta mig, men morfar, vad menar ni med New York?

– Ja, svarade helt plötsligt mormor, är det inte din dröm om att få åka till New York?

– Jo men… Mer hann jag inte säga innan min hjärna fattat budskapet kortet har försökt att ge mig. Jag börjar skrika, högt, eller kanske det blir mest ett tjoande.

– Jag hoppas att du inte kommer att sakna Sverige, mig och morfar alldeles för mycket nu, skrattade mormor.

– lytt bilarna kommer i morgon och vi har lovat att hjälpa till, sa morfar.

– Va? Nu fattar jag inte, flytt bilarna?, allt i mitt huvud var nu suddigt.

– Gumman, sa mamma. Vi ska flytta. Jag har fått ett jobb, och inte vilket som hälst utan ett mode kontrakt! Alla kläder jag har skissat på mitt i natten var tydligen en hitt i New York… Kan du tänka dig! Turen har äntligen vänt!

 

 

Turen hade äntligen vänt, kunde vara så? Oden snurrade runt i mitt huvud hela kvällen. Ska jag verkligen till New York, Mode huvudstaden.

Morgonen därpå som morfar sagt kom flyttbilarna. Jag var fortfarande i chock tillstånd när tanken slog mig om jag skulle få behålla Lilja.

–        Claire, du måste hjälpa till, hörde jag mamma skrika från ovanvåningen. Claire hit Claire dit, hela morgonen hade hon hållit på skrika på att jag måste hjälpa till.

–        Jag är klar, svarade jag henne. Det var jag inte. Men det ända jag skulle ha med var mina kläder och Lilja. Om hon nu skulle få följa med. Mamma, får Lilja följa med?, frågade jag henne när hon kommit ner från trappan.

–        Jag har tänkt på det, svarade hon. Och är det inte kanske bäst att hon får stanna här i Sverige med M och M. Det var så vi kallade dem, mormor och morfar förståss.

Jag ville inte det, skulle jag flytta ifrån min ända och allra käraste vän? Nej. Men det var nog bäst så, jag kunde ju alltid hälsa på henne på loven. Juste, loven. Nytt land betyder ny skola. Jag hade inte tänkt på det.

-          Jo det kanske är bäst så, svarade jag mamma som stått otåligt och väntade på ett svar.

-          Bra, då var det avklarat, sa hon och gick sin väg.

Tre timmar senare var allt klart, vi hade sagt adjö till våra nära och käre (alltså M och M) och var på väg till flygplatsen.

Efter tre filmer senare och ett antal toa besök var vi framme. Det var för sommar och varmt. Riktigt varmt! Det var bra att mamma sa till mig att jag inte skulle ta mina jeans utan shortsen. Flygplatsen var stor, och mitt i allt i hopa stod en klump fotografer.

–        Kolla paparazin, sa mamma glatt. Undra vem det är som blir förföljd nu, la hon till.

–        Vad coolt, sa jag och försökte få en glimt om vem det var som stod där i massan.

Mitt ur paparazin ser jag självaste Lady Gaga. I klädd en body försöker hon ta sig där ifrån.

–        Mamma, det är Lady Gaga ju, sa jag gladare än någonsin. Min största idol stod bara några meter ifrån mig. Ska man våga gå om en autograf? Nej, inte så smart. Hon har säkert bråttom.

–        Haha, ja där ser man. Men nu måste vi skynda oss om vi ska hinna packa upp allt idag, svarade mamma en aning stressad.

Allt var nytt, ute på gatan såg man allt från ståtliga eleganta kvinnor till slappiga street dancers.

–        Men titta där, sa mamma till slut. Det där är din nya skola.

Jag tittade på den stora byggnaden. Den var stor och fin. Den såg exotisk ut. Palmer klädde gångarna till de olika byggnaderna. Campus Of New York stod det med stora bokstäver på en skyllt.

När vi kom fram till huset mamma fått av hennes nya jobb försvann all nervositet. Där, mitt framför mig stod ett vitt stort hus. Sten skulle jag tro att det var gjort av. Även här fanns det palmer. Vårt hus låg på den där lilla korven som stack ut vid havet, (kolla på karta så förstår ni vart) och vi hade havet nedanför oss. Jag sprang in och öppnade alla dörrar jag kunde hitta.

-          Det här är ditt rum, sa mamma till mej och öppnade en dörr till vänster om mig.

Jag gick in och stod stilla i säkert tio minuter innan jag fattat att hon inte skämtade. Vitblommiga tapeter klädde rummet och det allra finaste trä golv man kunde hitta. Och det bästa av allt, det som gjorde detta rum så speciellt. Balkongen. Balkongen som faceade det blåglittriga havet. Solen sken rakt in och träffade en dörr. En vit dubbel dörr som ledde till ett jätte fint, okej, inte jätte fint, ultra super duper fint baddrum. Det beiga badrummet var stilrent och säkert det finaste jag sätt i hela mitt liv.

Efter några timmar var allt klart, uppackat och klart. Jag var utmattad men jag hade ju ingen säng. Jag valde att inte ta med min gamla fula enkel säng. Tyckte det var dags för en ändring så jag tänkte att jag skulle köpa nytt. Jag tänkte att mamma skulle tjäna bättre nu så vi skulle ha råd med det som en vanlig tonåring brukar ha råd med. Men vart skulle jag sova?, jag fick ta och lägga mig hos mamma.

 

Jag vakna av att klockan ringde, den var sju.

– Mamma, varför har du ställt klockan?, frågade jag. Inget svar. Jag vände mig om och såg mitt gamla rumt, hade allt varit en dröm? Jag blev besviken och klädde på mig kläder. Det var dags för skola igen. Men när jag ställde mig och kollade ut genom fönstret såg jag…



Vad ser hon?,
Här är alltså andra delen av min novell.
Enjoy! :)


mitt liv som ingen # del-1 [novell]

 

 

# del- 1

 

-          Jag är hemma, hörde jag mamma skrika från neder våningen. Har du handlat och tvättat?

-          Ja det har jag, svarade jag henne uppifrån mitt rum. Rummet behövdes absolut en makeover. Gråblåa väggar och slitet trä golv var inget att ha, och gardinerna var trasiga pga. Lilja. Lilja är min katt, och min ända vän.

  Jag hörde steg närmade sig mitt rum, mamma steg in och frågade om hur skolan var. Den var perfekt!, svarade jag i ett leende.

 Vi hade fått en ny tjej i klassen, alla var helt på henne men hon valde att sitta med mig i matsalen. Jag kanske äntligen kan få en riktig vän, inte bara någon som vill vara kompis med mig för att dom tycker synd om mig.

Jag är fattig, jag har inte någon sjukdom eller något. Så vadå?, får man inte vara fattig nu eller?

Ibland blir jag bara så sur på folk som jämt och ständigt kommer till skolan med nya saker, som alltid har nya skor, som alltid får vad dom än pekar på. Patetiskt!

Varför slösa pengar på sånt när det finns folk som svälter.

 

Jag kände hur magen kurrade och gick ner. Nu ska jag vara glad, det är ju faktiskt min födelse dag i morgon och då skulle mormor och morfar komma.



Här är alltså första delen av min Novell, man kan ju knappast kommit in i novellen i första kapitlett så tänker skriva några mer och om dom inte blir bra så stryker jag allt :)
Den här blev heller inte så lång, ska äta nu så det är därför, aja... Skriver kankse andra delen i kväll :)
Enjoy!


RSS 2.0