mitt liv som ingen # del-5 [novell]




# del-5

Efter någon timme i en taxi var vi framme. Det höga huset vi skulle bo i såg mycket större ut på bild. Men det var fortfarande stort. Vi fick hjälp med alla väskor vi hade av en kille i lobbyn och snart var vi uppe på våning 15. Mamma hade fått nyckeln och höll nu på att fiffla med att träffa rätt. Hon träffade till slut och vred om. Jag stod helt stilla med öppen mun. Mamma kollade stolt på mig och gick in.


Jag stod helt stilla, kunde inte tro mina ögon. Längst in i rummet var två stora fönster som blickade ut på stan. Bara för att det var kväll och någorlunda mörkt så såg man alla lampor. Det var som en dröm. Gick man direkt till höger kom man till köket, och från köket såg man vardags rummet som låg längst fram. Gick man längre in mot vardags rummet från hallen och svängde vänster kom man till toaletten och gick man lite längre fram kom man till mitt rum.

För att göra allt enklare, här får ni en bild!

 

Är det inte vackert? Jag är helt förälskad. Alla möbler som var där inne hade vi fått från mammas nya jobb. Det var nytt kök, mitt rum var det snyggaste man kunde ha och toaletterna var jätte fina… Klart inte lika fina som dem i min dröm men näst intill! Efter jag fått in mig allt det nya gick jag in på mitt rum. Det var så fint! Jag gick till min resväska och skulle börja hänga upp kläderna men när jag öppnade garderoben, det klart dem hade hängt nya kläder där med. Överraskning, inte direkt, allt var ju nytt så det här kunde man nästan förvänta sig. Kläderna var märkes kläder, dem var så fina att jag inte ville röra dem. I garderoben fanns bara sommar kläder, jag antar att det inte blev kallt här i New York. JA började kolla i garderoben och blev överraskad att jag bara tyckte om några få klädesplagg. Är inte så modeintresserad så det kanske är därför. Jag hängde in min kläder bredvid dom nya. Det såg inte snyggt ut. Alltså att ha en märkesgarderob i ena änden och en fattig garderob i den andra. Jag kände att magen kurrade och gick ut till köket. Mamma var i föll fart att göra mat. Det blev kyckling och klyft potatis med doft av curry, sa mamma glatt.

-          har du spanat in din garderob, sa mamma sedan.

-          Som man skulle missat den, den är ultra stor, skrattade jag.

Mamma tog ut kycklingen ur ugnen och dukade fram. Det såg jätte gott ut, varför hade jag aldrig fått det här hemma?

-          Vart har du lärt dig laga det här?, frågade jag mamma förvånad.

-          Jo, innan jag fick dig var jag kock, har bara inte orkat laga mat på den senaste tiden, svarade mamma lugnt.

Hon hade rätt. Fick nästan alltid varm-rätter man värmde i mikron hemma i Sverige.

Vi satt i soffan och kollade ut på staden. Det var så vackert. Man såg bilar precis vart man än kollade och det var likadant med människorna.

-          Där, sa mamma och pekade med maten i mun. Det är din nya skola.

Jag försökte se vart hon pekade men hittade inte någon skola. Jag ställde mig upp för att gå närmare till fönstret men hittade ändå inte.

-          Vart?, frågade jag mamma irriterat.

-          Precis där, ska mamma igen.

Hon gick fram till mig och tog tag i mitt huvud. Vred det lite till höger och där, långt borta från allt liv såg man en liten damm. Bredvid dammen var mitt nya campus, där jag skulle gå i skolan de senaste åren.

Efter maten gick jag in i mitt rum. Mamma hade tänt ljus och nu var rummet ännu finare. Beigea tapeter och en fond vägg. Fondväggen hade ett motiv, kunde inte se riktigt var det var men det var vackert. Till vänster om dörren längst in stod min säng. Minst 1.20 bred!  Mittemot sängen på höger sida framför fönstret fanns det en vit fåtölj. Jag sate mig där och läste min nya bok jag köpte förra veckan. Fåtöljen var skön. Inte som alla andra fåtöljer, denna var speciell. Magisk. Jag kände att ögonen blev tyngre och till slut somnade jag.

 

Jag vaknade sent nästa dag. Trött gick jag upp och ut i köket. Det fanns en lapp på kylskåpet. Mamma hade skrivit den. Första dagen i New York och ingen mamma, typiskt. Jag satte på min laptop och loggade in på facebook. Ett nytt mail. Från Hannah igen, såhär stod det: Hi, when do you arrive to New York, if you have nothing to do call me, 009558142 (inte äkta telefon nr!)

Jag har ju inget att göra så varför inte ringa? Jag ringde henne, fjärilarna hade anlänt till min mage och bestämde nog för sig att stanna där.

-          Yo, Hannah here, svarade en ganska cool röst. Lite sådär hest men ändå vacker.

-           Hi, it’s me Claire, were going to go to the same class.

Jag var nervös, hon market det säkert. Jag skulle gjort det i alla fall.

-          Oh, hi, sa hon sedan glatt. Wanna go to the mall with me and the gang and do something?, la hon till snabbt.

-          I would love too, but I don’t know where to meet you, sa jag nervöst. Inte lka nervöst som förut men inte långt i från.

-          We can come to your house?, where do you live?

Vi bestämde att dom skulle komma runt tre.
 Jag hoppade in i vår underbart stora dusch och stod säkert där i en timme. Klockan var nu ett och jag bestämde mig för att äta lunch. Jag gick och klädde på mig, sminkade mig och tog plånboken och gick ut. Mamma hade fått sin lön redan i går och den var mycket mer än den i Sverige så jag tänkte gåtta mig med lite take a way.
Jag gick till närmaste Kina restaurang och beställde. Det luktade gudomligt när jag fick maten.
 Jag sprang de två kvarteren hem och satte mig framför tv:n. Vilken tur att dom hade MTV annars hade jag varit helt uttråkad på nätterna då jag inte kunde sova. Klockan blev tre och jag hörde att någon plingade. Jag gick till dörren och öppnade…  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0